Jag minns min morfar Manne som en av de snällaste människorna jag någonsin träffat. Han älskade att leka med mig och min bror, att överraska oss med bus och små presenter som plötsligt kunde ligga i ett ihåligt träd eller bakom en stubbe i skogen. Han lärde oss alla kortspel han kunde,vi plockade vitsippor om våren, vi metade mört om sommaren. Han älskade djur och natur. Varje dag matade han fåglarna och ekorrarna och gav dem egna namn.

Min minnesbild av morfar är hur han vankar mellan rummen i lägenheten, med händerna i fickorna. Hur han gick mellan rummen, alltid nynnande! Tittade ut genom varje fönster för att se hur ekorrarna sprang upp och ner längs trädstammarna utanför, för att se hur fåglarna rörde sig mellan träden, om de åt av maten han hade hängt ut. Fascinerad av naturens lek. Alltid nyfiken. Naturligt omtänksam.